La petite Bretagne

Oversæt til dansk »

Du vet när du går förbi ett ställe flera gånger och bygger upp en förväntan utifrån hur mysigt dekorerat det är i fönstren och bara längtar efter en krispigt tunn galette med frasiga kanter till ljudet av smäktande fransk musik och stirra in i ett flammande ljus sörplandes på ett glas rödvin. Mitt tips: gå inte dit i starkt dagsljus för en sen lunch. Jag gjorde det misstaget.

Det hade inte kunnat bli mer fel stämningsmässigt att gå in i en ljus och tom lokal och mötas av servis som torkar av borden efter vad som verkar varit en full lunchservice. Som tur är var sällskapet bra så själva upplevelsen var bra.

Att få en stadig lunch för under hundralappen med kaffe inkluderat är jag inte van med och med så många val hade jag det svårt men valde till slut en galette med bacon, kyckling och fetaost. Sällskapet tog in en med biff. Bestick, servetter och vatten tar du själv.

Efter en liten stund får in våra galletter och den ser redan på anblicken lite tjock ut, mycket riktigt så stämmer det. Så här är det: är en galette för tjock blir hela rätten lite svampig istället för fräsch. Lägg till bacon och fetaost så blir det ännu kladdigare. Jag kan inte säga annat än att smakerna var bra och ingredienserna kändes fräscha men den svampiga känslan tog lite överhanden så jag fick tvinga mig att äta upp den. Synd tycker jag. Jag har alltid Crêperie Tati med mig var jag än går och vi ska inte ens prata om det mumsiga jag fick i Paris förra året. Vi säger stopp helt enkelt.

Kaffet efteråt var mer nödvändigt än gott och hade säkert stått ett tag men det påverkar inte mitt betyg eftersom vi trots allt kom 13.30, en bit efter alla andra lunchgäster.

Jag har verkligen funderat över om jag kan tänka mig gå tillbaka och jag måste erkänna att en del saker ligger de i fatet. Främst är det lokalen som är bland det tråkigaste på länge, lite som ett café på tidigt 2000-tal och sen var jag inte helt nöjd med min galette. Samtidigt känner jag att jag är orättvis och borde komma en kväll, frågan är om jag kommer uppskatta tjocka galetter mer när jag dricker rödvin, förmodligen. Rödvin har den effekten på mig, jag blir mer mjuk och vänlig.

Du vet när du går förbi ett ställe flera gånger och bygger upp en förväntan utifrån hur mysigt dekorerat det är i fönstren och bara längtar efter en krispigt tunn galette med frasiga kanter till ljudet av smäktande fransk musik och stirr... Vis hele »