Väldigt gott och trevligt. Lite ölhallskänsla stundtals, lite bullrigt beroende på vart man sitter. Matsal vs källare skiljer sig lite atmosfär, båda trevliga!
Här råder gammal tradition! Det är trevlig personal, goda klassiska rätter och en skön stämning. Alltid mycket folk och rörelse. Sist vi var här, måste vara 30 år sedan, och det kändes som igår.
Middag igår på anrika Tennstopet. Tennstopet öppnade år 1867 så historien sitter verkligen i väggarna. Klassisk svensk husmanskost på menyn. Råbiff och köttbullar blev dagens kvällsmat. Gott och klassiskt, allt man kan förvänta sig från denna institution i Stockholms restaurangutbud. Ganska mörk och murrig lokal men ändå klassiskt hemtrevligt. Separat del för de som bokat bord. Men finns även flera bord för dropin-gäster.
Middag igår på anrika Tennstopet. Tennstopet öppnade år 1867 så historien sitter verkligen i väggarna. Klassisk svensk husmanskost på menyn. Råbiff och köttbullar blev dagens kvällsmat. Gott och klassiskt, allt man kan förvänta sig fr...
Besökt flera gånger och aldrig blivit besviken, speciellt inte på köttbullarna. Hyfsat lätt att få bord på uteserveringen trots centralt och populärt ställe.
Hade hört mkt om deras välgjorda husmanskost rätter. Vi var ett sällskap på två. Delade på förrätt som kallades för 3 assietter-chefs choice. Då fick vi gubbröra, Skagen och sill, inga konstigheter och det var gott! Sen tog vi även fransk löksoppa och den levde tyvärr ej upp till förväntningarna, inte så smakrikt. Varmrätt blev Wallenbergare och hemrimmad lax. Wallenbergaren var supergod o mättande. Laxen smakade tyvärr väldigt mkt fisk. Så det blev verkligen 50/50 på maten. Annars är de ett häftigt kultställe!
Hade hört mkt om deras välgjorda husmanskost rätter. Vi var ett sällskap på två. Delade på förrätt som kallades för 3 assietter-chefs choice. Då fick vi gubbröra, Skagen och sill, inga konstigheter och det var gott! Sen tog vi äve...
Ett besök på Tennstopet är som att färdas 50 år tillbaka i tiden och det känns som man nästan blir en lite del av ”Vår tid är nu”, det är ungefär dit min referens till denna typen av restauranger sträcker sig. Speciellt med mobilförbud!
I vanliga fall gillar jag varken denna typen av stuk på restaurang eller mat. Det vill säga gammalt, omodernt, dunkelt och svensk husmanskost - helt utan trendfaktor. Men däremot älskar jag ”Vår tid är nu” och har precis börjat se om serien för att ha minnet färskt till säsongspremiären av säsong 3, men det är en annan historia. Min poäng är i alla fall att jag levde mig in så mycket i den känslan av att ”vara där” att jag faktiskt kom att uppskatta besöket och upplevelsen av Tennstopet. Med familjen runt bordet kunde jag nästan nosa på och andas en del av Nina Löwanders liv. Så, tack till ”Vår tid är nu” för att ni kunde bidra till att min upplevelse blev mycket roligare och bättre, haha!
Efter att jag satt mig och öppnat upp sinnet insåg jag också ganska snabbt att det inte enbart var en gammal resturang fylld med gamla gubbar, trots att detta också är en sanning, utan att det vilade en viss elegans, fransk touch och fridfull stämning över restaurangen som jag kom att gilla. Vilket jag naturligtvis inte tänkt från början.
Maten är i enlighet med svensk tradition och om du är sugen på Rydberg, Wallenberg, dillstuvad potatis, skomakarlåda eller blodpudding är det hit du ska gå för en schysst peng. Den alkoholhaltiga menyn erbjuder allt från Sverige, Frankrike, USA, Spanien, Italien, Österrike och New Zeeland, en del lättåtkomliga gamla godingar samt en del beställningsvaror som det finns ytterst lite av i Sverige och på Systembolaget efter närmare research. Vad gäller maten ville jag inte vara negativt inställsam som jag har en dålig ovana att bli när jag ska äta svensk husman. Men när den vita, runda tallriken kom in riktigt kände hur det rev till inombords och de gamla minnena från skolans matsal gjorde sig påminda. Jag ogillar verkligen vita runda tallrikar och påminns varje gång om den gurksmakande potatisen som vi tvingades att äta - extra påtagligt när det var potatis som skulle finnas på min tallrik.
Men till min stora förvåning gillade jag köttbullarna. De hade stuns, bra stekyta, god lök-umami grund och gifte sig fint med den faktiskt väldigt gräddiga såsen. Ingen wow-upplevelse eller direkt smakexplosion då det är svårt att få potatismos och gräddsås att smaka och se ut annorlunda men för de som uppskakar denna maten, som min kära husmans-mor, kan jag förstå känslan över att sitta där och äta. Vad gäller de andra rätterna som mitt sällskap tog kan jag inte uttala mig om men det såg precis sådär tråkigt ut som tråkig husmanskost kan göra. Smakerna däremot gick hem hos samtliga. Upplägget för min rätt vill jag ändå ge ett plus i kanten för då de serverade köttbullarna och såsen separat från moset och tillbehören som kom i små söta skålar på en silverbricka. Och bra mängd vitpeppar i moset som jag kan vara ganska petig med.
Servicen var klockren vad gäller bemötande, rekommendationer, uppvaktning och kunde verkligen visa upp varför stället har så stor kundlojalitet. Deras entusiasm över maten smittades av på mig och helt plötsligt var jag exalterad över att äta deras köttbullar med gräddsås, lingon och pressgurka. Denna detalj och proffsighet bidrog till stor del av den fridfulla upplevelsen jag hade och tillät mig att slappna av till 100% under hela besöket.
Deras uteservering är fantastiskt trevlig längst med vägen på Dalagatan. Perfekt en varm höstdag på eftermiddagen när solen ligger på för att ta ett glas vin, varm kaffe eller såklart en bit mat. Perfekt ställe för lunch á 145kr om du är i trakterna, såklart gillar svensk husmanskost och råkar ha med dig sällskap från den äldre generationen!
Ett besök på Tennstopet är som att färdas 50 år tillbaka i tiden och det känns som man nästan blir en lite del av ”Vår tid är nu”, det är ungefär dit min referens till denna typen av restauranger sträcker sig. Speciellt med m...
Som att kliva in på en resturang i Skottland, hjorthuvuden på väggen, trångt och stimmigt! Du möts av garderoben och blir förvånad över vilken hjälp man får, här bedrar skenet det kostar 20 spänn! Väl inne på restaurangen pratas och skrattas det, skönt att få slippa äta till nattklubbsmusik! Menyn genomsyrar svenskhusman, åt det dyrare hållet. Bra mat! Tveksam service då vi fick förklara flera flera gånger att vi ville äta och fånga upp notan var inte heller enkelt! Kommer inte tillbaka i första taget!
Som att kliva in på en resturang i Skottland, hjorthuvuden på väggen, trångt och stimmigt! Du möts av garderoben och blir förvånad över vilken hjälp man får, här bedrar skenet det kostar 20 spänn! Väl inne på restaurangen pr...
Bara ätit lunch några ggr. Senast idag köttbullarna, som var mycket bra. Även ätit en mycket bra skagentoast. Det enda jag inte varit helnöjd med var burgaren som kanske inte var någon fullträff. Gillar historian i stället och charmen i det omoderna, även om jag kanske föredrar mer deras (Vassa Eggen-gruppen) lite mer "trendiga" ställen.
Bara ätit lunch några ggr. Senast idag köttbullarna, som var mycket bra. Även ätit en mycket bra skagentoast. Det enda jag inte varit helnöjd med var burgaren som kanske inte var någon fullträff. Gillar historian i stället och charmen i det omoderna, ä...
Hade gett 5 av 5 om det inte varit för en incident jag hade där. Stod som vanligt och försökte hitta plankstek på menyn när jag kände ett stick i höger arm. Kollade till höger för att inspektera sagd arm. Ser att en dart-pil har begravt sig i min biceps och jag blir lite förvirrad. Hade den alltid varit där eller hade någon satt den där? Efter att ha uppfattat kvävda skrik längre bort i baren kunde jag deducera att dessa två herrar hade råkat pricka mig istället för tavlan. Det gjorde lite ont får jag säga men den smärtan blev som bortblåst av bemötandet från grabbarna. De bjöd mig på öl och fernet, personalen tog det iskallt och som de proffs de är fick jag en liten skål chilinötter som plåster på såren. Tror bartendern hette Daniel, han va en riktigt kul typ, riktiga proffs.
Gå hit om du vill se på dig själv i en bautastor spegel! Pröva fisken.
Hade gett 5 av 5 om det inte varit för en incident jag hade där. Stod som vanligt och försökte hitta plankstek på menyn när jag kände ett stick i höger arm. Kollade till höger för att inspektera sagd arm. Ser att en dart-pil har begravt sig i min bi...
På namnkunniga Tennstopet har jag spisat både lunch, en- och tvårättersmiddag de senaste två, tre åren. Senast ett helkvällskalas i stort sällskap.
Inredningen är charmigt ålderdomlig och sekelskifteslik men mest så i salongerna mot gatan. Genom vindlande gångar och skrymslen når man mer alldagliga sittplatser som förvisso har den inte obetydliga fördelen att ljudnivån är bekvämare.
Jag beställer harsadel (som är en av de rätter som är på menyn blott någon dag om året) och upplyses härvidlag om att hare smakar mycket annorlunda. En rutinerad brasklapp. Portionen är rejäl och består, förutom hare med portvinsinlagda katrinplommon och skysås, av en potatistartlette och en lökpaj. Ett bastant mål mat som smakar gott, om än inte utöver haren så värst spännande. Smakerna är jämntjocka på ett lite avdankat husmanskostligt vis. Till detta ett glas spanskt rödvin, som servitören rekommenderat, med mycket fatkaraktär, som möter mastigheten väl.
Till dessert en ostbricka med knäcke och marmelad. Ostarna är fyra till antalet men ganska snålt tilltagna. Urvalet i och för sig bra med chèvre, morbier, en italiensk hårdost och en blåmögel. Uppläggningen på den för stora tallriken känns lite sjaskig. Helhetsintrycket är att man vilar lite för mycket i att själva konceptet ”ostbricka” självt gör hela susen. Fel! Ost kan, och bör, vara betydligt mer intressant än såhär. Till ostarna ett franskt, vitt dessertvin - likaså rekommenderat - som med sina generöst fruktiga toner och pikanta syra stjälper de matta ostabitarna mer än det hjälper.
Servisen är allert, men vi sitter i en avlägsen del där de sällan befinner sig. De har god koll på våra beställningar och rekommenderar överlag bra. Servicen i garderoben, som jag i och för sig inte kan svara för sköts av samma person alla kvällar i veckan, är dock upplevelsens, kanske alla upplevelsers, absoluta bottennapp. Maken till hetskt och misstroende bemötande har jag aldrig upplevt, och det är angeläget att man genast ser över detta om man tänkt fortsätta med det i sin tur tveksamma företaget att avkräva varenda gäst 20 kronor i garderobsavgift.
Betyget blir två stjärnor på grund av dels den lite matta, tillbakalutade finishen som präglar hela etablissemanget, dels de i förhållande till sagda finish 20-30 % för höga priserna. Jag förstår att det kostar på att förvalta ett sådant namn, en sådan lokal, ett sådant läge. Men man resonerar fel om man anser att i första hand gästen ska stå för den kostnaden. Den bör tvärtom bäras av ett excellent kök och en gemytlig och angelägen servis.
På namnkunniga Tennstopet har jag spisat både lunch, en- och tvårättersmiddag de senaste två, tre åren. Senast ett helkvällskalas i stort sällskap.
Inredningen är charmigt ålderdomlig och sekelskifteslik men mest så i salongerna...
En Stockholmsklassiker. Husmanskost i traditionell pubmiljö. Stort utbud på rätter, som är väldigt goda, men kan vara ganska lång väntetid på mat och servicen är bara okej.
Jag var till Tennstopet med en kamrat och åt mina favoriträtt Biff Rydberg. Rätten var riktigt god och personalen effektiv och trevlig. Chocken kom då jag besökte herrtoaletten en trappa upp från entrén. En frän urindoft slog mig rakt i ansiktet då jag klev in. Toaletten stank av gammalt urin. Jag var nära att backa ut igen. Det som hindrade mig från reträtt var att jag helt enkelt var tvungen att besöka inrättningen. Det här får ni bakläxa på Tennstopet. Betyg 0 (noll) på toaletten. Att det ändå blev totalbetyget tre stjärnor var den fantastiskt goda maten! Höll på att bara ge två. Synd.
Jag var till Tennstopet med en kamrat och åt mina favoriträtt Biff Rydberg. Rätten var riktigt god och personalen effektiv och trevlig. Chocken kom då jag besökte herrtoaletten en trappa upp från entrén. En frän urindoft slog mig rakt i ansiktet då...
Ett härligt hak helst om man får sitta i den gamla matsalen eller i en myshörna en trappa ned. Lite stökigt och skramligt men god mat. Testat allt från sill till Gåsamiddag. Ett hett tips är Wienerschnitzeln - to die for. Gå dit och upplev lite av the good old days.
Ett härligt hak helst om man får sitta i den gamla matsalen eller i en myshörna en trappa ned. Lite stökigt och skramligt men god mat. Testat allt från sill till Gåsamiddag. Ett hett tips är Wienerschnitzeln - to die for. Gå dit och upplev lite av the good...