"den ödmjuke krögaren Sayan Isaksson har både Nobelmiddagar och Michelinstjärnor i bagaget. En detaljernas man, som allt som oftast syns i det öppna köket."
Så presenteras krögaren på Krogguiden. Han var nog inte där igår.
Sämre krogupplevelse har vi aldrig upplevt under våra 50 år som krogbesökare, alla kategorier. Den engelska menyn som låg på bordet gav knappast en hint om vad som skulle serveras och vad som var för- och huvudrätt, och den unge servitörens beskrivning ökade inte förståelsen för vad som komma skulle. Då krogpresentationen säger "sharing is careing" beställde vi 4 förrätter att dela på till att börja med. Små rätter som närmast såg ut som dekorationer som borde kommit in samtidigt, inte en och en. Huvudrätterna höjde inte direkt upplevelsen, en närmast oätlig slemmig plattfisk med rödcurry som tillbehör och en pastakyckling som faktiskt var helt OK. Trots den hoppingivande inledande presentationen kan det sammanfattande omdömet inte bli annat än RÖRIGT med nybörjarvibbar. Ömsom smaklöst, ömsom så starkt att man inte känner vad man stoppar i munnen. Den enda stjärnan gäller Berns fantastiska miljö, och att det finns en matta på golvet som dämpar ljudet från de sammanlagt 160 gästerna.
"den ödmjuke krögaren Sayan Isaksson har både Nobelmiddagar och Michelinstjärnor i bagaget. En detaljernas man, som allt som oftast syns i det öppna köket."
Så presenteras krögaren på Krogguiden. Han var nog inte där igår...
